Satan i gatan vad det blåser. Jag är på Jula Mosse och chansen att man inte får ett träd över sig känns betydligt mindre än risken att få det.
Syftet med min lilla tur hit ut var egentligen att lämna av vinterdäcken, och vattna blommorna. Men när jag ändå är här ute så har jag passat på att tvätta bilen, tvätta en tvätt som fått torka ute i vinden och påta i min smultron-rabatt. Jag har klippt av alla fula torkade blad från förra året, så att gröna fina nya kan titta fram lite fortare. De har redan börjat växa fick jag se.
Jag kunde inte heller låta bli att, för första gången i år, pröva mitt löpsteg utomhus. Som jag har väntat på denna dag! Hela långa snötäckta vintern. Jag gillar att springa. Jag vet inte varför. Kanske för att det är så skönt efteråt. Jag har ju inte sprungit ordentligt sedan i höstas, så jag var lite tveksam till hur det skulle gå. Men vad lätt det gick. Jag bara flög fram. Jag var som en Duracell-kanin som sprang och sprang och sprang och sprang.
Sen kom jag till andra delen av min löpsträcka, vägen tillbaka så att säga. Då förstod jag varför det gått så lätt. Jag hade haft medvind. Och vilken medvind sen! Det innebar ju att jag hela vägen tillbaka hade motvind för fuck. Jag trodde jag skulle dö. För varje steg framåt kändes det som jag sprang fem steg bakåt. De sista 200 metrarna sprang jag på knä.
Nu ska jag göra mig i ordning efter en rejäl dusch. Jag ska dra mig inåt stan igen. Men först ska jag stanna till hos mormor. Jag har inte pratat med henne sedan påskafton. Skämmes ta mig fan, skämmes.
Syftet med min lilla tur hit ut var egentligen att lämna av vinterdäcken, och vattna blommorna. Men när jag ändå är här ute så har jag passat på att tvätta bilen, tvätta en tvätt som fått torka ute i vinden och påta i min smultron-rabatt. Jag har klippt av alla fula torkade blad från förra året, så att gröna fina nya kan titta fram lite fortare. De har redan börjat växa fick jag se.
Jag kunde inte heller låta bli att, för första gången i år, pröva mitt löpsteg utomhus. Som jag har väntat på denna dag! Hela långa snötäckta vintern. Jag gillar att springa. Jag vet inte varför. Kanske för att det är så skönt efteråt. Jag har ju inte sprungit ordentligt sedan i höstas, så jag var lite tveksam till hur det skulle gå. Men vad lätt det gick. Jag bara flög fram. Jag var som en Duracell-kanin som sprang och sprang och sprang och sprang.
Sen kom jag till andra delen av min löpsträcka, vägen tillbaka så att säga. Då förstod jag varför det gått så lätt. Jag hade haft medvind. Och vilken medvind sen! Det innebar ju att jag hela vägen tillbaka hade motvind för fuck. Jag trodde jag skulle dö. För varje steg framåt kändes det som jag sprang fem steg bakåt. De sista 200 metrarna sprang jag på knä.
Nu ska jag göra mig i ordning efter en rejäl dusch. Jag ska dra mig inåt stan igen. Men först ska jag stanna till hos mormor. Jag har inte pratat med henne sedan påskafton. Skämmes ta mig fan, skämmes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar