TGIF

Då är det fredag igen. Den här veckan har gått galet fort. På både gott och ont. Jag hinner inte med det jag ska, kan jag tycka. Men å andra sidan handlar det väl helt enkelt om prioriteringar.

Idag hämtade jag upp Lena efter jobbet och vi åkte till Jonna för att dricka kaffe. Sara var också där. Det är inte ofta vi brukar fika hemma hos någon av oss sådär, men omständigheter gjorde att denna lösning var bäst. Och det var inte fy skam. Jonna hade dessutom bakat muffins, som var jättegoda.

Jag åkte sedan och körde spinning. Det var det värsta spinningpasset jag varit på. Jag trodde jag skulle dö. Dels på grund av trötthet, dels på grund av drunkning. Jag trodde jag skulle drunkna i mitt egna svett. Det rann på armarna, på benen, på ryggen, på bröstet. Jag fick svett i ögonen, öronen, näsan och munnen. Det var helt fruktansvärt ju. Jag torkade och torkade, snöt och snöt. Jag var faktiskt lite nära att ge upp, men jag bet ihop hela timmen ut.
Den panikkänslan jag fick, gjorde att jag ville ha frisk luft. Så jag gav mig ut på en promenad också. Det var toppen. Solen värmde fast klockan var sju.

Jag sitter här och undrar hur det är att pussa Tommy Körberg på munnen. Han har ju ingen överläpp.