Sixten har såklart inte sovit så bra inatt. Eller vad vet jag om den saken egentligen? Han vaknar inte av sin hosta varje gång han får en attack, så han har förmodligen sovit bättre än jag. För jag vaknar så fort han gör ett ljud ifrån sig. Troligtvis sover jag inte heller speciellt djupt när jag vet att han inte mår helt bra. Det är helt sjukt vilka instinkter man har. Jag blir helt klarvaken innan jag ens fattat att jag är vaken.
Sixten har hostat väldigt mycket. Och däremellan varit väldigt ledsen. Hans gråt har varit hjärtskärande och skar i hela kroppen på mig. Jag gick och la mig vid 21.30 och efter att ha tröstat och hållit handen och stoppat in nappen och lagt honom ner huuur många gånger som helst tänkte jag att det snart var morgon, att klockan säkert var typ 4, så jag la över honom till min säng. Jag slängde ett öga på klockan och såg att hon var 23.11. Då insåg jag att det skulle bli en lång lång natt.
Vi gick upp strax innan 6 då kändes det som jag knappt sovit något. Blev livrädd när jag såg mig i spegeln. "Levande död" fick sig ett ansikte så att säga.
Och med stormliknande vindar och snöblandat regn piskande mot fönstren kände jag bara för att gå och lägga mig igen. Vilket vi gjorde efter att Sixten fått mat. Sixten var inte piggare han.
Efter en timmes sömn, dusch och frulle kändes det mycket bättre. Sixten har ingen feber att tala om, däremot rinner näsan idag. Han är glad men slö och vill bara sitta i knät. Av förklarliga skäl blir det inget babysim idag.
Nu sover Sixten ute i vagnen. Upprepade försök att få honom att sova här inne slutade med att jag fick lägga honom i vagnen och ge mig ut på en söva-promenad. Och han somnade innan vi ens hunnit upp för backen. Lite frisk luft gör väl honom gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar