Igår var jag, Sixten och mamma på begravning i Hallsberg. Det var min (avlidna) farbrors fru som gått bort. Släkten på pappas sida är stooor, eftersom han hade många syskon. Men min farbror Carl-Eric var typ den enda av alla syskon som vi haft en någorlunda bra kontakt med under min uppväxt.
När vi kom in i kyrkan igår tittade mina kusiner och deras respektive på Sixten och sen sa de: "Här kommer det en Lundell. Det ser man ju. Så lik sin morfar. Han heter väl Lundell i efternamn?"
Jag blir så himla glad när folk säger att Sixten är lik pappa. Och igår blev jag helt varm i hjärtat. Jag kan inte riktigt sätta ord på varför. Kanske kan det ha att göra med att pappas gener kommer leva kvar en stund efter att jag och mina syskon gått bort, att Sixten kanske kommer föra dem vidare i sin tur. Kanske kan det ha att göra med att pappa blir lite mer närvarande och att risken för att han glöms bort blir mindre när Sixten påminner oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar