Det kändes nästan lite konstigt idag när inte solen lyste mig i trynet när jag drog upp rullgardinen. Vad fort jag vänjer mig vid att solen lyst. Men det har inte gjort något att solen inte varit framme hela dagen, för jag har en egen liten sol här hemma.
Som alla måndagar håller vi oss hemma innan badet, Sixten och jag. Det blir lite lättare för mig att styra mat- och sovtider då så att det passar badet. Det är inte alltid det går ändå, för Six har ju liksom en egen vilja. Men idag gick det superbra.
Sixten var så pigg och glad och vi skrattade jättemycket i bilen på vägen till badet. När vi svängt av E20 avslöjade jag att vi skulle bada. Då log han med hela ansiktet och började sprattla med benen. Badet är verkligen veckans höjdpunkt.
Vi mötte en kollega till mig utanför badhuset och Sixten skulle direkt göra high-five med honom. Innan vi ens hunnit få av oss kläderna hade han pratat med samtliga mammor i omklädningsrummet och petat ett annat barn i ögat. Innan vi kommit i vattnet hade han petat en mamma i munnen. Väl i bassängen fortsatte det goda humöret och han tjöt och skrattade så det ekade i badhuset.
Nu har Daniel kommit hem och jag sitter nästan helt iklädd träningskläder. Jag ska ge mig ut på en liten löpis tänkte jag. Jag ska inviga mina nya träningsbyxor. Lena och jag diskuterade om svetten skulle synas, så nu ska jag ut och kolla huruvida den gör det eller ej. Så för alla så trodde det - nej, vi pratar verkligen inte bara barn när vi umgås.
Ut och springa var det ja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar