Min pajaas

Det är inte för inte jag brukar kalla Sixten för "pajaas". Inte pajas. Utan pajaas.

Igår när jag rensade en låda fick han tag i pappas gamla solglasögon. Alltså, han är ju så rolig den där unge mannen. 

På eftermiddagen höll han låda här hemma. Om jag hade hälften av hans energi skulle jag vara så glad.

Men så var han helt svettig i pannan också. Det är ju inte konstigt att han går ner i vikt som han håller igång.

Sen hade vi den konstigaste kvällen. Sixten grät och grät så vi trodde han hade ont någonstans. Och han vaknade så fort vi la ner honom i spjälsängen. Och så grät och grät han ännu mer. Det hela slutade med att jag fick gå och lägga mig för natten med Sixten i min säng. Jag vill ju verkligen inte att han ska sova där, eftersom han rör sig så mycket. Så jag pallade upp med alla kuddar jag kunde hitta. Men det hade jag inte behövt, för han skulle vara så nära så nära. Hade han fått välja hade han nog krupit in i min mage igen. Jag vet inte vad det var med honom.

Han sov i min säng hela natten och jag fick sovmorgon till klockan 6 idag. Härligt!

Idag har Daniels syster Linda varit här. Vi har gjort stan och ätit sushi-lunch.

När Daniels kom hem gav han sig ut och sprang, och när han duschat var det min tur. Nytt rekord både i förrgår och idag. Hurra för mig!