Sixten var något piggare igår. Hostmedicinen och näsdropparna gjorde att han sov bättre, men ack så oroligt. Det hjälpte inte ens att han fick sova i min säng. Men vi fick ihop flera timmars sömn, och det är en förbättring med typ 99% om man jämför med natten innan.
På eftermiddagen kom min syster hit. Jag blev lika glad som Sixten över det. Jag känner mig helt avskärmad från civilisationen eftersom vi inte varit ute bland folk på hela veckan. Sånär som på vårdcentralen och Apoteket dårå.
Daniel fyllde år igår (hurra hurra hurra ) och vi skulle fira med att äta pizza. Så medan jag la Six åkte han iväg för att fixa det. När han kom hem igen hade jag inte lyckats att få Sixten att somna. Så pass orolig. Inte heller Daniel lyckades, så det slutade med att vi fick äta halvkall pizza och Sixten fick äta majskrokar. Så kan det bli!
Eftersom Daniel kommit hem mer eller mindre sent varenda kväll den här veckan har jag inte kunnat träna. Inte ens sprungit har jag kunnat. Eller kunnat och kunnat.. Klart jag kunnat ge mig ut efter att Sixten somnat, men jag är ju sjukt kvällstrött. Så idag, efter att jag gjort naglarna, begav jag mig till gymmet. Det behövdes kan jag säga. Dels för att det var den första egentiden den här veckan, dels för att det är så jag laddar om. Men jag skyndade mig hem eftersom Sixten smittat Daniel. Och alla vet ju hur män är när de är förkylda. Ha!
Nu ska jag snart åka och hämta mamma och passa på att handla samtidigt. Vi är utan det mesta och har varit det ett par dagar. Jag fattar inte varför jag inte åkte och handlade medan Karin var här igår. Nåväl, vi har ju överlevt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar