Jag blev inte överlycklig när Sixten bestämde sig för att vara vaken mellan typ 2 och 4 inatt. Jag var sååå trött. Det var han också, men ville inte sova för det. Nej, han skulle stå upp, rulla över mig sparka mig och stå på mitt ansikte. Not so nice. Men envisas vinner, och inatt var det är jag. Så vi somnade till slut om, på tvären i sängen, utan att jag tänt lampan en enda gång. Vi brottades i två timmar i bäckmörker. Under tystnad bör tilläggas. Eller nej. En gång sa jag att "Sixten det är natt. Vi måste sova mera."
Följaktligen har jag inte varit piggast i skogen idag. My god. Jag känner mig så grå och dassig att jag snart kommer att besöka Solarieöarna. Det gör underverk för denna trötta mamma.
Tur att Sixten varit lite piggare idag. Han får mig alltid att skratta. Som när han åt efterrätt. Det där greppet! Med lillfingret upp som en annan finförnäm engelsk överklassdam.
Jag stod i valet och kvalet hela förmiddagen om vi skulle åka på babysimmet eller ej. Till slut bestämde jag mig för att åka, eftersom det inte är något nästa vecka. Dock lyckades jag inte med att ha en pigg Sixten med mig. Det hade jag haft om han inte sovit i bara 40 minuter på sin förmiddagsvila. Han var väldigt trött i bassängen och ville mest gosa in sig i min hals. Men han dök utan kallsupar och åkte rutschkana under glädjetjut, så vi åkte väl inte helt i onödan.
Nu har Sixten fått sig ett andra bad för dagen, blivit insmord från topp till tå, fått välling och sover nu gott i sin säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar