Imorse var det första gången på länge som jag inte blev rädd för mig själv när jag såg mig i spegeln. Sovmorgon till 6.08 gjorde stor skillnad. Därtill sken solen mig rakt i ansiktet när jag drog upp rullgardinen, så en bättre start på den här dagen kunde jag knappast fått.
Vi gjorde dagens vanliga bestyr och när Sixten sovit gick vi till grannen för att hämta ägg. Vi passade på att vara ute lite i det fina vädret och gick bland annat och tittade på hönorna som ger oss sina ägg. Vi tittar ju på hönorna i böckerna Sixten har, så jag tyckte det var dags att se dem i verkliga livet. Och höra dem. Jag härmar väl djur sådär bra.. Och snuttegullen blir blyg för hönsen. Jag dog söt-döden. Han borrade in sitt ansikte vid min hals och tittade lite flinande på dem. Men det gick bättre än med korna i alla fall. Då gallskrek han ju.
Jag fick en känsla av att Sixten under natten skulle glömt bort att han sa "mamma" och "pappa" igår. Men redan på skötbordet började han. Pju! Och sedan har det fortsatt hela dagen.
Jag är medveten om att han inte är medveten om vad han säger. Det är ju inte så att han säger det till mig, eller ropar efter mig. Men ändå. Förutsättningarna för att det ska kopplas ihop är goda.
Det är väldigt ofta jag skrattar ihjäl mig åt honom. Som när han fick till det där tjutet i slutet av filmen. Han är väldigt rolig, Sixten. Och det, det har han fått efter Daniel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar