Hej!
Måndagshataren här. Dra mig baklänges i håret, vad jag hatade dagen när jag vaknade imorse. Det fanns ingen anledning egentligen. Men jag hade verkligen ingen lust att åka och jobba idag. Eller.. jag hade ingen lust att göra något idag.
Jag masade mig såklart upp ändå. Jag är som bekant inte den som är den. Jättetrött var jag dock. Verkligen helt ur gängorna skulle man kunna säga. Jag övervägde att hälla kaffe i ögonen eller/och ta det intravenöst. Det gjorde jag naturligtvis inte. Men det hade nog behövts.
Jag tror att ingenting hade kunnat göra mig gladare än när Mattan med dotter kom insmygandes på morgonkonferensen. Jag kände bara att "det här är en skänk från ovan"! Och vips så hade hela förmiddagen gått av bara farten. Mellan lektionerna fick jag skratta med Mathilda och bebismysa. Det var precis vad jag behövde idag. Hon och Greta gjorde min dag uthärdlig.
Idag är det också en stor dag. Mitt ögonsten till lägenhet ligger ute till försäljning:
Rolsorgligt är ett ord som skulle beskriva det. Eller, det kanske inte är ett ord egentligen.. Men nu är det det. Tror jag får ta patent på det.
Och så kanske du undrar varför jag sitter här och skriver, och inte är på gymmet eller ute och springer? Som sagt, en dag då jag inte känner för att göra något. Idag skyller jag på mitt onda knä. Det kan nog vara bra om det kan få vila två dagar i rad i alla fall. Eller? Säg ja.
Det som är så underbart med livet är att det (oftast och förhoppningsvis) kommer en ny dag imorgon. Och imorgon kommer det att vara en bra dag. För det har jag bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar