Åtta år sedan

Idag är det åtta år sedan pappa gick bort. Åtta år. Det är helt ofattbart. Det känns så sjukt längesen samtidigt som det känns som det var igår. Märkligt det där. Märkligt också hur mycket den här dagen påverkar mig

Nu är dagen snart till ända och jag kan konstatera att det varit en ganska bra dag trots allt. Jag fick sätta mig i Dannes knä när vi ätit middag för att få lite kärlek. Det är allt. Mitt gråtkalas igår kanske bidrog till att det gick lättare idag.

Dagen har gått väldigt fort, för vi har grejat mycket. Vi tog på oss spenderarbyxorna imorse och åkte till färgaffären och köpte allt i färgväg som behövs till sovrummet. Sen åkte vi och köpte gipsplattor och diverse annat nödvändigt. Resten av dagen har vi sedan fixidonat med än det ena, än det andra. Vi har burit och kånkat. Och jag har fått skrattanfall för att vi klantat till det när det varit som tyngst och som mest kritiskt. Jag bröt ihop av skratt när vi höll på att kila fast oss mellan två väggar med en garderob mellan oss. Och vad händer när jag börjar garva? Jo, jag tappar all kraft, och så blir allt såklart värre. Men roligt var det.

Jag tog mig också tid att rensa klart i mitt rum. Så himla skönt att det blev klart. Och mamma ska vara lyckligt ovetandes om vad hon har sovit i för skit den senaste tiden. Fy fan, säger jag bara! Jag borde haft en gasmask på mig. Nu kommer jag la få någon sjukdom i lungan, så mycket damm som jag har inhalerat dessa två dagar. Uschligt! Men nu är rummet i tipptopp. Och jag är minsann inte jättedålig på att rensa och slänga saker. 

Många soppåsar har det gått åt. "Ut med gammalt - in med nytt" är min filosofi.