Jag och mitt luktminne

Om mitt vanliga minne lämnar mycket att önska, så kompenserar mitt luktminne upp det hela lite granna. Jag har ett extremt bra luktminne. En lukt kan kasta mig tillbaka till tider, ställen och personer som jag inte ens visste att jag mindes.

Pappa gick bort i påskveckan. När vi var i kyrkan, den där gudstjänsten då de läste upp vilka som gått bort, fick alla en påsklilja vid utgången. Det var många som kom fram och gav mamma sin påsklilja, vilket gjorde att hon kom hem med en jättebukett. Påskliljor luktar väldigt mycket. Så hela vårt hus luktade påskliljor. Efter det förknippar jag den lukten med pappas död.

Jag har inte köpt påskliljor sedan dess. Bara sådana där små, för de luktar inget. Men så i torsdags när vi handlade köpte jag en bukett. Jag tänkte att det har ju ändå gått åtta år sedan.

Igår slog de så ut. Och idag luktar de. Jättemycket. I min näsa luktar de jättemycket sorg. Fortfarande är det alltså så. Det är nästan outhärdligt.