Och jag då.. började gråta imorse när jag fick se att Daniel hissat flaggan för Sixten innan han åkt till jobbet. Mina känslor är all over the place. Till skillnad från för ett år sedan, då jag inte för mitt liv kunde förstå att Sixten var min. Och det är klart att han skulle firas, barnet vårt!
Vi gick ut och gick vår morgonpromenad och efter dusch och frulle gick vi ut igen. Jag hängde tvätt medan Sixten lekte på gräsmattan, och sedan lekte vi ute tills det var dags för honom att vila.
Det är verkligen härligt och fint ute nu när det blommar och är så grönt.
Efter middagen åkte vi till Götene och badade. Bättre sak att göra på födelsedagen fanns väl inte. Och eftersom det inte var undervisning idag så badade vi i hela 50 minuter.
När Daniel kom hem tog han med sig Sixten ut och sådde grönsaker i landet och jag gav mig jag ut på en springtur. Kvällen avslutades med att Sixten fick ett paket och ett andra bad.
Det slog mig nu när jag satte mig i soffan att Sixtens leksakslåda är helt orörd. Han har varit ute hela dagen och har inte hunnit leka inne. Sunt och skönt för honom.
Kärleken jag känner för den här lilla lilla människan alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar