Jag får en speciell känsla i kroppen när det närmar sig årsdagen av den dag pappa gick bort. Det är ju så med årsdagar, att man kastas tillbaka i tiden. Man känner samma känslor som då, och man känner samma lukter.
Jag har, ända tills nu, trott att det bara gällde dödsdagar. Men så är det inte. För nu närmar vi oss en årsdag - dagen då Sixten föddes. Och vad händer med mig? Jo, jag känner samma känslor och jag känner samma lukter. Hela min sinnesstämning är precis som den var för ett år sedan. Jag känner det i hela min kropp.
Jag känner mig lite lättad över att det inte bara är dödsdagar som får mig att kastas tillbaka i tiden så det står härliga till. Det är alltså inte bara sorg och saknad som får mig att återuppleva en speciell tidpunkt. Det är även glädje och lycka. Hur fantastiskt är inte det?
Jag var tvungen att gå tillbaka och läsa vad jag gjorde för ett år sedan. Se DÄR, första föräldralediga dagen. Galet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar