Det finns ju helt klart fördelar med det mesta här i livet. Även de mindre bra delarna. Som att det varit sjukstuga här i snart två veckor. För två veckor sedan kände jag att jag inte hade någon motivation till att träna. Nu, efter snart två veckor av i stort sett träningsfrånvaro, kryper det i mina ben. Jag har tagit mina morgonpromenader varje dag och var på gymmet i fredags. That's it. Men eftersom jag känt mig krasslig sedan i söndags har det gått sakta. Idag var första dagen det kändes lätt i benen.
En annan mindre bra del har ju varit att sömnen inte varit så vidare värst. Jag vet att vi, eller rättare sagt jag eftersom Daniel aldrig behöver ta nätter, är väldigt bortskämd med att Sixten sovit hela nätter sedan typ dag två. Nu har Sixten sovit hela nätter, sånär som bett om nappen högst en gång, i tre nätter och det gör ju underverk för en annan.
En tredje mindre bra sak är att Daniel jobbar, vad det känns som, jämt. I måndags och igår kom han hem sent, idag kommer han inte hem alls och imorgon kommer han hem sent. Fördelen med det är att man hinner längta en skvätt. Och att det blir cash in. Nackdelen är ju såklart att jag får rodda allting själv här hemma. Men ändå är ju nackdelen störst för Daniel. Inte nog med att han får jobba. Han har inte sett Sixten sedan i söndags kväll, och kommer inte att göra det förrän på fredag morgon.
Men vi klarar oss bra ändå. Nu är Sixten i väldigt stort sett återställd. Lite snuva kvar bara. Han är tillbaka till att vara min solstråle.
Idag har vi varit på en extra vägning på BVC. Idag fick vi godkänt. Sixten vägde 9520 och var 75 cm lång.
På vägen hem från stan stannade vi till hos mamma och drack förmiddagskaffe. Eftermiddagen tillbringade vi med att bland annat städa nedervåningen, vattna alla blommor i huset, läsa böcker, bygga med klossar och mysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar