Jag tänker mycket på hur det ska bli med min motion när jag börjar jobba. Jag fattar inte hur jag ska få till det. Så jag funderar och fnular för att komma på en lösning. But why? tänker de som inte behöver umgås med mig när jag inte fått träna. Because jag blir så en liten ragata när jag inte får mina endorfiner.
Jag känner mig själv ganska bra, och vet därför att jag inte kommer att vilja träna på de ynka timmar jag har chansen att vara med Sixten från det att jag kommit hem till dess att han går och lägger sig. Så jag har hittills kommit fram till två potentiella lösningar:
- Jag tränar när han somnat. Men jag är ju så kvällstrött. Hur ska jag förmå mig?
- Jag ställer klockan på arla och ger mig ut på en löptur innan jobbet.
Just för tillfället lutar det åt alternativ nummer 2. Jag är ju trots allt en morgonmänniska. Och tänk så gött att ha träningen gjord.
Och på tal om träning. Idag kom Daniel hem i tid så jag kunde ge mig ut och springa. Efter fem dagars ofrivillig vila. Mitt humör igår - no bueno. Jag blir inte älskvärd när jag inte får röra på mig. Jag tänkte att min kondition gått i dvala. Men icke! Samma average pace som sist när jag gjorde PB. Skönt för mitt psyke.
I övrigt har Sixten och jag varit på stan med Lena och Loui. Efter det plockade vi i ordning lite här hemma så att det bara ska vara att städa och duka imorgon.
Nu väntar jag på att Danne ska komma hem med pizza. Vi ska fira att han gått av jouren, nu när det inte är power på torsdagar längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar