Vi hade en lite bökig natt inatt, Sixten och jag. Det hade jag nästan på känn eftersom han sov så mycket på dagen igår. Så kan det bli, och så blev det.
Det bästa botemedlet efter en stökig är en frisk och härlig morgonpromenad. Och det var precis vad jag fick imorse. Kyligt och soligt. Så härligt!
Fram på förmiddagen kom Karin hit för att vara barnvakt medan jag gjorde naglarna. När jag kom hem från stan sov Sixten ute i vagnen och Karin satt i solen. Jobbigt att vara barnvakt. Not. Jag gjorde dem sällskap ute i det fina vädret, och när Sixten hörde min röst vaknade han. Så vi solade oss lite alla tre.
När Karin åkt hem gick Sixten och jag in och åt mat. Sixten var tok-pigg så istället för att härja här inne och vända upp och ner på hela huset gick vi ut igen. Vi gungade och tittade på hönorna och lekte med grannens traktorer. Sixten tappade balansen när han stod vid deras sandlåda och jag hann inte få tag i honom innan han föll, så han skrapade upp kinden och under näsan.
Jag får ont i hjärtat när jag ser honom. Jag vet att han kommer vara med om mycket värre saker än detta, men ändå. Stackars plutt.
När vi kommit in och Sixten ätit mellis blev han så trött och jag kunde inte hålla honom vaken, fast han verkligen inte borde sovit. Men han la sig raklång på mage på golvet och vilade och då kände jag att det inte var humant att låta honom ligga där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar