Ja jävlar. Jag minns det som igår. Köket var så gott som klart och jag ägnade hela dagen åt att plocka i alla lådor och skåp med torrvaror, porslin, bestick, skålar, bunkar, glas, muggar.. Ja allt. Jag kånkade och slet och bar. Hela dagen.
Jag minns så väl att mamma och Daniel var på mig: "Du måste vila dig". "Ta det lite lugnt". "Gå och vila en stund i solen". Men icke. Jag tänkte att det var ju fem dagar till BF och dessutom var jag så säker på att jag skulle gå över tiden, eftersom mamma gjort det och våra graviditeter varit i princip identiska.
Jag satt ner när vi åt middag. Och när vi skulle fika på eftermiddagen. Då propsade mamma, vänligt men bestämt, på att jag skulle sitta i solsängen. Jag ville fika fort så jag kunde fortsätta, men de uppehöll mig genom att prata om allt möjligt. Så jag satt säkert ner i 20 minuter.
Klockan 19 var jag helt klar med köket. Mamma och Bengt A åkte till stan och köpte pizza och Daniel frågade om han kunde ta en öl till maten. "Jajjemen!" sa jag. Men av någon anledning gjorde han inte det.
Mätta sjönk vi ner i soffan, Daniel och jag, och tittade på en film. 22.30 var vi i säng och 23 kände jag en känsla i magtrakten jag inte känt förut. Jag tänkte att det skulle vara borta när jag vaknade, men jag somnade aldrig. Sixten hade bestämt sig för att komma ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar