Två världar

Jag lever i två världar. En värld på veckorna då jag jobbar, tränar och träffar kompisar. En värld som Daniel inte finns med i. Han finns inte med. Vi hörs varje dag, men han är ändå så himla långt bort. Han finns inte med på kartan. Det gör att när vi träffas så känns det som vi börjar om, som om det var aslängesen vi träffades. Jag blir blyg och generad, och det känns som om vi inte känner varandra speciellt bra eller mycket. Vi tar två steg fram och ett tillbaka. Inte ett steg fram och två tillbaka. För vi kommer trots allt lite framåt.

Den andra världen är en Anna- och Daniel-värld. I den finns typ bara han och jag. Träning och kompisar finns med lite granna, men inget annat. Då är jobbet och alla vardagsrutiner långt bort. När jag är med Daniel på söndagar känns det helt overkligt att jag ska åka och jobba dagen efter.

Jag lever i två världar. Jag lever i två bubblor.
Jag tror jag kommer bli schizofren.