Lördag morgon

Jag vaknade kvart i 8 av att Daniel knäade mitt knä. "AAAAAAJJJJJJJJJJ" vrålade vi högt båda två. I kör.
- Daniel! Vad gör du?
- Aj, mitt knä..
- Mitt knä!
- Vill du kräkas?
- Nej. Men jag kommer inte kunna gå.

Sen vände han ryggen mot mig. Och jag tänkte att det var ju också en väldigt bra start på dagen. Att han inte kan hålla sig på sin sida. Hur svårt ska det vara?

- Näe.. jag får väl gå upp då. Om det nu går. Och lägga is på knät. Och sen Tigerbalsam.
- Fan va slut du är.
- Du är.

Det tog ett tag innan jag fått min hjärna att fatta att det inte var med mening.

Jag gick upp och undrade hur den här dagen skulle bli med en sådan chockartad start. När jag kom ut i köket låg det en present på köksbänken.

Mitt hjärtegull. Som plåster på såret han inte visste att jag skulle ha. Det kan nog bli en bra dag ändå.

Nu - gymmet medan någon ligger kvar och sover efter att ha jobbat inatt.