På nyårsafton år 2009 konstaterade jag att det året varit galet bra. Det bästa i Annaminne. Jag undrade hur 2010 skulle kunna slå det. Med facit i hand kan jag lugnt konstatera att det verkligen inte heller gjorde det.
När jag tänker tillbaka på året som gått så kan jag dela in det i tre delar; två dåliga och en bra. Då tänker jag i stora drag. Men så tvingar jag mig själv att tänka igen, för så kan det ju inte ha varit. Men jag kommer ändå fram till samma sak: i stora grova drag så var det så det var. En vidrig vår, en helt fantastisk sommar och en sjuklig höst.
En vidrig vår
Våren var grymt lärorik. Jag fick erfarenheter för livet. Jag träffade underbara människor som gjorde mig gott. Jag jobbade som en tok och satte exakt 300 betyg. Jag utvecklades som både person och pedagog. Men ändå är det ordet "vidrig" som jag vill beskriva våren med.
Jag har aldrig tidigare varit orolig för mig själv, vilket jag var under en period under mars och april. Jag brukar alltid tänka att "det löser sig", men för första gången i mitt liv kände jag att "det här löser sig inte".
Men det gjorde det. Det löste sig. Men det har satt spår i mig och det gör att jag tänker tillbaka på våren och tänker att "shit, vilken skitvår det var ändå".
En fantastisk sommar
Jag tog verkligen tillvara på alla fina dagar under sommaren. Jag solade, badade, grillade, drack vin, åt glass och var utomhus mest hela tiden. Jag levde mer än någonsin efter mitt måtto "allt blir vad man gör det till".
Sommaren avslutades med en underbar resa till Turkiet.
En sjuklig höst
Det hela började ju bra med att jag fick ett jobb. Men sen flyttade Karl ifrån mig. Mörka moln på min himmel. Sen blev det mörkare när jag skadade hälen. Den här jäkla hälen. Jag har varit förkyld fyra gånger, haft inflammation i ögat, tagit bort två födelsemärken och haft urinvägsinfektion. Det känns som jag har varit sjuk hela hösten.
Mitt år i stora grova drag. År 2010 har varit ett år som härdat mig. Det känns som livet ville se vad jag går för, som att det har testat mig lite granna. Så nu tänker jag att 2011 kan inte bli sämre. Nu kan det bara bli bättre.
När jag tänker tillbaka på året som gått så kan jag dela in det i tre delar; två dåliga och en bra. Då tänker jag i stora drag. Men så tvingar jag mig själv att tänka igen, för så kan det ju inte ha varit. Men jag kommer ändå fram till samma sak: i stora grova drag så var det så det var. En vidrig vår, en helt fantastisk sommar och en sjuklig höst.
En vidrig vår
Våren var grymt lärorik. Jag fick erfarenheter för livet. Jag träffade underbara människor som gjorde mig gott. Jag jobbade som en tok och satte exakt 300 betyg. Jag utvecklades som både person och pedagog. Men ändå är det ordet "vidrig" som jag vill beskriva våren med.
Jag har aldrig tidigare varit orolig för mig själv, vilket jag var under en period under mars och april. Jag brukar alltid tänka att "det löser sig", men för första gången i mitt liv kände jag att "det här löser sig inte".
Men det gjorde det. Det löste sig. Men det har satt spår i mig och det gör att jag tänker tillbaka på våren och tänker att "shit, vilken skitvår det var ändå".
En fantastisk sommar
Jag tog verkligen tillvara på alla fina dagar under sommaren. Jag solade, badade, grillade, drack vin, åt glass och var utomhus mest hela tiden. Jag levde mer än någonsin efter mitt måtto "allt blir vad man gör det till".
Sommaren avslutades med en underbar resa till Turkiet.
En sjuklig höst
Det hela började ju bra med att jag fick ett jobb. Men sen flyttade Karl ifrån mig. Mörka moln på min himmel. Sen blev det mörkare när jag skadade hälen. Den här jäkla hälen. Jag har varit förkyld fyra gånger, haft inflammation i ögat, tagit bort två födelsemärken och haft urinvägsinfektion. Det känns som jag har varit sjuk hela hösten.
Mitt år i stora grova drag. År 2010 har varit ett år som härdat mig. Det känns som livet ville se vad jag går för, som att det har testat mig lite granna. Så nu tänker jag att 2011 kan inte bli sämre. Nu kan det bara bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar