Onsdag

Det är redan onsdag idag och halva arbetsveckan har snart gått. Tiden går så fort och det tycker jag är bra. Idag kände jag inte alls för att gå upp ur sängen. Det här vädret får mig att jag vilja kaskadkräkas rakt ut.

Det kändes som jag låg och drog mig i evigheter, men när jag väl kom upp visade det sig att det bara var i två minuter. Då fnissade jag lite åt mig själv. Två minuter är en evighet för mig. Långa dagar och långa veckor jag har.

Jag har ju min lugna-vecka den här veckan. Men jag har ändå kommit på mig själv att, vid ett flertal tillfällen, pussla och mecka för att få till det. Jag är hopplös. Den enda skillnad mot förra veckan är alltså egentligen att jag prioriterar lite annorlunda. Jobb och träning först, sen kompisar. Ordningen är återställd.

Så igår gick jag direkt från jobbet till spinningcykeln, och först därefter fick Niklas komma till mig. Vi åt kvulle och tittade på handbollen tillsammans. Det är allt bra skönt att vara ensam ibland, men det är ändå trevligare att ha sällskap. Det är inte så roligt att äta ensam.

Trots att vi inte träffats så mycket eller ofta på senare tid så kändes det inte så. Jag kom inte ens på att det kanske var lite konstigt att jag drog av mig strumpbyxan för att visa min häl förrän de redan var av. Och Niklas visade inga tecken på att han blev chockad. Vi har ju trots allt känt varandra i mååånga år nu. Och jag hade ju trots allt kjol på mig, vilket jag faktiskt påpekade. Då skrattade han åt mig.