tisdag 21 december 2010

Sjukers tös i urinröret

Det här började ju inte riktigt som jag tänkt. Jag pratar om lovet. Jag är sjuk. Sjuk i urinröret. Är det fjärde eller femte gången jag har urinvägsinfektion nu?

Igår när jag kom hem från jobbet kände jag att det gjorde ont när jag kissade. Det där kände jag igen. Nej, nej, tänkte jag. Jag var uppe och kissade ett par gånger innan jag kunde somna ifrån det.

Imorse tog jag det säkra före det osäkra och kissade i en mugg, eftersom det är morgonurinen man ska ta prov på. Att jag kunde pricka rätt halv 6 på morgonen var helt otroligt. Det kändes inget då, och jag tänkte att jag kanske bara inbillade mig igår. Men jag ställde in muggen i kylskåpet utifall att, och åkte till jobbet.

Under dagen har det bara blivit värre och värre. Jag har stått med benen i kors, för jag vill kissa hela tiden. Medan jag väntat på att tanterna och farbröderna ska bli klara på toa har jag suttit på huk för att jag haft så ont.

Innan jag slutade ringde jag till vårdcentralen och fick en tid. Jag fick ett provrör av sköterskan på jobbet innan jag åkte hem, så jag slapp balansera mitt urin i en mugg hela vägen till doktorn. Från det att jag lämnat ifrån mig röret till det att jag hade ett recept att hämta ut på apoteket tog det 7 minuter. Det är inte illa pinkat. Av vare sig vården eller mig.

En kur penicillin och en nykter jul. Tackar.

Nu sitter jag på toa mest hela tiden. Jag håller andan och blundar medan jag kissar blod.
Det. Gör. Så. Jälva. Ont.
Men så tänker jag att det är inget jämfört med hälen. Inget är något jämfört med hälen.

Och på tal om hälen. Grattis på 16 veckorsdagen!

Den är inte bra än. Det sträcker, ömmar och svider. Jag får fortfarande ha plåster på för att skydda. Är det såhär det ska vara? Typ hela livet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar