Peppisar

Som jag skrev för exakt ett år sedan, brukade vi alltid baka pepparkakor hos mormor när vi var yngre. Efter några års uppehåll i traditionen återupptogs den förra året. Jag tyckte och tycker fortfarande att det är så himla mysigt. Idag har jag och Karin därför spenderat eftermiddagen vid bakbänken.

Vi har väldigt roligt tillsammans. Jag har skrattat och skrattat.

När mormor gick och svarade i telefonen passade jag på att fortsätta kriget som Karin startade ute. Men eftersom jag inte ville ta in snö i mormors hus, kastade jag pepparkaksdeg istället. Det jag inte kastade eller åt, blev fina peppisar.

Ibland var jag tvungen att modifiera figurerna något, så att de fick plats. Den här bocken fick ett benbrott. Min elefant såg bajsnödig ut. Och min kamel såg ut som en hund med pucklar.

Mormor var ugns- och gräddningsansvarig. Jag tror att hon tyckte att det var roligt, men kanske något tröttsamt, att ha oss där. Hon skrattade mer åt oss än med oss.

Fina mormor. Så himla rakt igenom god.

När jag och Ananthi var i Stockholm köpte jag två nya mått. En prins och en prinsessa.

Jag är prinsessan. Och så är det givetvis prins Daniel. Kronprinsessan och jag har varsin. Ja. Så romantisk är jag. Men där går gränsen.