Panik

Någon har spridit ut sina saker i hela min lägenhet. Någon har kläder hängande i mitt badrum. Någon har laddare i två olika uttag.

Jag kände att jag fick lite panik. Panik, för att alla saker inte ligger på sin plats. Men hur skulle de kunna göra det när de inte har sin plats? Panik, för att sakerna inte är mina.
Han känner mig så pass, att han själv sa det. Kanske var det min blick, med ett lätt inslag av panik, som avslöjade mig.

- Anna, jag har spridit ut mina grejer överallt.
- Mmm. Jag städar bort det sen.
- Haha, ja det kan jag tänka mig. Du kommer stoppa allt i en påse.
- Ja. Som jag ställer utanför dörren. Och sen låser.
- Har du ingen låda jag kan stoppa allt i?

En låda? What the fuck..

- Dom frågade mig på jobbet igår (!!) om du hade fått en egen låda än. Då sa jag "Mohahaha! En egen låda. Skulle. Inte. Tro. Det."
- Jaja. Du får panik. Jag fattar det. Du med din panik. Jag lägger allt i en hög här då.
- Lägg det på sängen så fixar jag det under dagen. Herregud, värsta seriösa med en låda ju.
- Anna, det är tills imorgon.
- Snart ska du väl ha en egen hylla i badrumsskåpet också.
- Haha, fan va slut du är.
- Du är.
- Nej, du är.

Någon gjorde min smörgås till frukosten. Någon har fyllt min kyl så man knappt kan stänga dörren. Någon bäddade sängen. Någon står ut med mig.