Penicillin har alltid en förmåga att däcka mig nästintill fullständigt. Jag är helt slut. Det känns som jag har en bomullshjärna. Och jag har kämpat hela dagen med att hålla ögonen öppna.
När jag fikat med mamma och Richard gick jag hem och la mig i sängen. Jag sov lite granna, men vaknade och var lika trött för det. Jag tänkte att jag aldrig skulle orka åka till Lena Spena. Dessutom är det kallt ute och varmt i sängen. Men så kände jag mig förfärligt ensam och trotsade därför både trötthet, sluthet och kyla. Jag förflyttade mig från min säng till Lenas soffa. Det är ju där jag brukar hålla till när jag är sjuk.
Jag var superdupernära att sova över där. Jag är så himla sällskapssjuk. Jag vill inte sova ensam. Men imorgon ska jag sova hos mammut och Svenut. Det blir bra det. Sen är det jul.
När jag fikat med mamma och Richard gick jag hem och la mig i sängen. Jag sov lite granna, men vaknade och var lika trött för det. Jag tänkte att jag aldrig skulle orka åka till Lena Spena. Dessutom är det kallt ute och varmt i sängen. Men så kände jag mig förfärligt ensam och trotsade därför både trötthet, sluthet och kyla. Jag förflyttade mig från min säng till Lenas soffa. Det är ju där jag brukar hålla till när jag är sjuk.
Jag var superdupernära att sova över där. Jag är så himla sällskapssjuk. Jag vill inte sova ensam. Men imorgon ska jag sova hos mammut och Svenut. Det blir bra det. Sen är det jul.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar