Trots en liten lågmäld protest haffade jag två julklappar på vägen till gymmet. Väl där trodde jag att jag skulle dö. Jag hade en puls på 199. Jag trodde inte mina ögon. Liemannen var mig i hälarna. Lena trodde inte heller sina ögon. Hon tycker att jag ska gå till doktorn.
Jag var tvungen att messa Ananthi och fråga hur pålitliga de där pulsmätarna är egentligen. Vi sms:ade fram och tillbaka och kom fram till att de kanske inte är så värstans pålitliga. Det tror vi på. 199. Herre. Gud.
Jag hade satt på elementen här hemma för att Lena skulle slippa frysa, vilket hon brukar göra. Så det var varmt och skönt. Jag vill ju inte heller frysa ihjäl Mattias blomma, som jag har ansvar för. Så jag låter elementet stå på. Lite i alla fall.
Vi duschade och gjorde oss i ordning. Jag och Lena alltså. Inte jag och blomman. Sen gräddade vi pannkakor så brandvarnaren gick. Satan i gatan vad den låter högt. Jag flög upp på en stol och drog ner den. Sen fnissade vi lite.
Greys har säsongsuppehåll så istället för att titta på det blev vi sittande under filten och pratade om den kommande julen. Ja, filten åkte fram trots att jag satt på värme. Men det är mysigt att sitta under samma filt som Lena.
Hon står inför sin första jul utan sin pappa. Så vi pratade länge om det. Been there, done that. Jag vet hur det känns och vet att man verkligen bävar inför det. Jag känner verkligen med henne, men kan inte göra så mycket för att hjälpa henne tyvärr. Vad hjälper det att jag vet hur det känns? Allt jag kan säga är att det kommer bli lättare med åren. Inte lätt. Men lite lite lättare.
Jag var tvungen att messa Ananthi och fråga hur pålitliga de där pulsmätarna är egentligen. Vi sms:ade fram och tillbaka och kom fram till att de kanske inte är så värstans pålitliga. Det tror vi på. 199. Herre. Gud.
Jag hade satt på elementen här hemma för att Lena skulle slippa frysa, vilket hon brukar göra. Så det var varmt och skönt. Jag vill ju inte heller frysa ihjäl Mattias blomma, som jag har ansvar för. Så jag låter elementet stå på. Lite i alla fall.
Vi duschade och gjorde oss i ordning. Jag och Lena alltså. Inte jag och blomman. Sen gräddade vi pannkakor så brandvarnaren gick. Satan i gatan vad den låter högt. Jag flög upp på en stol och drog ner den. Sen fnissade vi lite.
Greys har säsongsuppehåll så istället för att titta på det blev vi sittande under filten och pratade om den kommande julen. Ja, filten åkte fram trots att jag satt på värme. Men det är mysigt att sitta under samma filt som Lena.
Hon står inför sin första jul utan sin pappa. Så vi pratade länge om det. Been there, done that. Jag vet hur det känns och vet att man verkligen bävar inför det. Jag känner verkligen med henne, men kan inte göra så mycket för att hjälpa henne tyvärr. Vad hjälper det att jag vet hur det känns? Allt jag kan säga är att det kommer bli lättare med åren. Inte lätt. Men lite lite lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar