Vänskapsblomma

Imorgon åker Mattias till Thailand och är borta i två månader. Det är långt bort. Och det är lång tid. Roligt för honom. Tråkigt för mig.

Jag har varit där och sagt hej då. Jag tycker inte om att säga hej då. Jag får separationsångest. Men jag tänker: hellre Thailand än Afghanistan. Och då känns det lite bättre.

Jag har suttit och tittat på när han packat det sista. När han var klar gick han igenom sin checklista med saker han skulle göra innan han åkte:

- Tvättat bilen - check. Städat - nja.. check. Linsvätska - check. Anna - check.
- Mattias, står jag med på din checklista?
- Ja.
- På riktigt?
- Ja.

Jag var tvungen att titta om det stämde. Det gjorde det. Så himla söt han är.

När Mattias flyttade till lägenheten där han bor nu, fick han en blomma av mig i inflyttningspresent. Han sa att det är ett under om den överlever. Men titta vad den har blivit stor. När han fick den var det bara ett skott, en liten skit. Vi kallar den för våran vänskapsblomma.

Mattias säger att den är tålig. Den kan både torka ut och bli övervattnad.

Jag känner att jag måste hålla den vid liv nu, när han har lyckats så bra. Den får inte dö. Då kommer jag mörka det genom att fixa en ny och byta ut.