Herregud, vilken dag jag har haft! Det har gått i ett och det har varit kaos. Ett bra kaos. Men hjälp mig.
Anställningsintervjun gick bra, och medförde därför vissa problem eftersom jag var tvungen att lämna besked idag. Anställningsintervjun jag skulle på på måndag fick bli idag. Helt oförberett, stressat och konstigt. Alltså, jag vet ju inte ens vilken dag det är idag, vilken tidszon jag befinner mig i eller vad jag heter. Men jag kör i vind, och gör det tydligen bra.
Jag har ringt telefonsamtal fram och tillbaka. Till Lena som messat och frågade hur det gått. Till snälla Anna som ställde upp som bollplank och rådgivare. Till fantastiska Andreas som kom med goda råd och inside information fast han var på semester på kusten. Till facket som inte hade telefontid. Till mamma för att rådfråga. Till ena rektorn som ringde andra rektorn som jag ringde till som ringde till mig som ringde till den ena rektorn. Till mamma igen fast Svenne svarade och kom med klargörande argument och synpunkter på hela situationen. Till Karl som ringt under anställningsintervju nummer två. Till Andréa.
Det är knappt att jag hunnit äta lunch. Och jag fungerar inte utan mat, vilket gjorde att min hjärna fungerade ännu sämre. Samtidigt som jag hade tvättid - tvunget eftersom jag hade typ alla kläder med mig till Turkiet och därmed var päckliga -, var stressad för jag skulle på kalas och allt detta under beslutsångest och press.
Jag varit på kalas hos Andréa i eftermiddag. Hon bjöd på tårta och glada skratt. Hon fick receptet på Rörstrandslimpan, brödformar så hon kan baka brödet och givetvis en nybakad limpa som jag gjorde igår kväll. Jag tror hon uppskattade presenten. Jag visste att det var något hon ville ha, samtidigt som hon kommer ha nytta av det hur mycket och ofta hon vill, samtidigt som det var gjort med eftertanke och kärlek.
Nu har jag gjort reda på tvätten och tänker sitta här i soffan och ta några djupa andetag. Jag måste landa. Och fundera på vad som egentligen har hänt idag.
Anställningsintervjun gick bra, och medförde därför vissa problem eftersom jag var tvungen att lämna besked idag. Anställningsintervjun jag skulle på på måndag fick bli idag. Helt oförberett, stressat och konstigt. Alltså, jag vet ju inte ens vilken dag det är idag, vilken tidszon jag befinner mig i eller vad jag heter. Men jag kör i vind, och gör det tydligen bra.
Jag har ringt telefonsamtal fram och tillbaka. Till Lena som messat och frågade hur det gått. Till snälla Anna som ställde upp som bollplank och rådgivare. Till fantastiska Andreas som kom med goda råd och inside information fast han var på semester på kusten. Till facket som inte hade telefontid. Till mamma för att rådfråga. Till ena rektorn som ringde andra rektorn som jag ringde till som ringde till mig som ringde till den ena rektorn. Till mamma igen fast Svenne svarade och kom med klargörande argument och synpunkter på hela situationen. Till Karl som ringt under anställningsintervju nummer två. Till Andréa.
Det är knappt att jag hunnit äta lunch. Och jag fungerar inte utan mat, vilket gjorde att min hjärna fungerade ännu sämre. Samtidigt som jag hade tvättid - tvunget eftersom jag hade typ alla kläder med mig till Turkiet och därmed var päckliga -, var stressad för jag skulle på kalas och allt detta under beslutsångest och press.
Jag varit på kalas hos Andréa i eftermiddag. Hon bjöd på tårta och glada skratt. Hon fick receptet på Rörstrandslimpan, brödformar så hon kan baka brödet och givetvis en nybakad limpa som jag gjorde igår kväll. Jag tror hon uppskattade presenten. Jag visste att det var något hon ville ha, samtidigt som hon kommer ha nytta av det hur mycket och ofta hon vill, samtidigt som det var gjort med eftertanke och kärlek.
Nu har jag gjort reda på tvätten och tänker sitta här i soffan och ta några djupa andetag. Jag måste landa. Och fundera på vad som egentligen har hänt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar