Kvällsstros

Jag saknar mitt och mammas kvällsstrosande. Att inte gå fort, att inte ha bråttom. Ta sig tid att stanna och titta på saker man ser och tycker är fina eller intressanta. Det är ett skönt sätt att varva ner på kvällen. Grejen är ju den att jag aldrig skulle kunna strosa ensam. Jag skulle inte kunna gå sakta eller stanna och titta på något.

Därför frågade jag Ananthi om hon inte ville gå en sväng när vi tittat på One Tree Hill. Det kunde hon tänka sig, så det gjorde vi.
Vi gick över hamnen där det pågår ett graffitimålande på siloarna. Jag har inte sett det på riktigt utan bara läst om det i tidningen. Det var mycket finare och häftigare i verkligheten. Så förmodligen gör inte denna bild rättvisa.

Vi fortsatte upp genom gamla stan. Vi tog oss tid att stanna och titta på de gamla husen. Fantiserade om hur det skulle vara att bo i det eller det. Hur det skulle vara att sitta på den balkongen en varm sommarkväll och äta räkor och dricka vin och titta ut över Vänern.

Sen stannade vi utanför banken och tittade på hus som är till salu. Och pekade på de största, finaste och dyraste husen. Sen gick Ananthi in på Oxen och köpte en Triss-lott.

Vi stannade till i en park och gungade. Det var inte igår jag gjorde det. Det var inte heller igår jag lekte i ringar. Jag var ringrostig och måste träna på det. Jag visade vart jag och Andréa tjuvrökte första gången. Under skoltid och allt. Ananthi kunde inte tro sina öron. Att jag varit en sådan huligan.

Nu ska jag hoppa in i duschen och fortsätta vara nervös för anställningsintervjun jag ska på imorgon. Den jag skulle gå på, men som jag var på i fredags men ska på imorgon ändå. Så allt blir i rätt ordning.