Kräftskiva

Igår var det dags för den årliga kräftskivan hemma hos Sara. Vilken kväll vi hade. Guud, vad roligt det var! Det var riktigt riktigt längesen vi festade till det bara vi fem. Det blir liksom inte samma sak när andra är med. Det betyder inte att det är sämre, bara inte samma. Så igår var inga andra inbjudna än jag, Jonna, Lena, Evelina och givetvis Sara då.

Evelina hade fångat och kokat kräftorna och Sara hade pyntat och gjort fint, precis som hon brukar.

Hattarna är obligatoriska. Och man måste ha haklappar. Dessa haklappar är väldigt lika de som används inom vården. Snarlika till och med.

Jag tycker egentligen inte om kräftor. Eller rättare sagt, jag tycker inte om sättet man äter dem på. Smaken är det väl inget fel på. Evelina måste ha matat kräftorna med anabola. De var enorma. Som humrar.

När i ätit sjöng vi Lips innan vi lyssnad på hög bra musik. Så bra att vi inte riktigt kunde bli stilla.

Traditionen säger att vi ska åka till Olstorp efter kräftskivan. Igår var det sista Olstorp för det här året. När det började bli dags att dra sig var det dags för mig att bli omplåstrad. Å det grövsta. Det är verkligen jättebra att ha vänner som jobbar inom vården.

Vi körde lite på vinst och förlust, då vi inte riktigt visste hur det skulle gå trots att det var vadderade förband. Så innan vi åkte provkände jag hur det skulle bli att dansa med stöveln på.

Det visade sig gå fint.

För Daniel han snurrade och snurrade mig på dansgolvet.