Det har varit en förvånansvärt bra dag idag, under omständigheterna. Jag var lite trötters imorse, men när jag väl kom till jobbet gick det som smort. Jag ringde till mamma på lunchen och pratade av mig. Sen kändes allt mycket bättre. Mamma konstaterade återigen att avsked inte är min sak. Nej, det är ju inte det.
När jag kom hem gick jag direkt till gymmet. Eller.. tjejerna satt på Ströget så jag stack in huvudet där när jag passerade. Jag hade lite ågren inför gymmet, eftersom det gick så tungt i förrgår. Men kondition är inget man får i müslin, det får man kämpa sig till. Och jag har ju gjort det förut. Alltså kan jag göra det igen.
Idag gick det dock mycket lättare. Jag kände inte för att dö en enda gång. Fast min puls var över 180 i princip hela tiden. Jag tränade både längre och tyngre. Så jag är nöjd.
När jag kom hem ringde jag till the plummer Johan. Han kom på stubinen. Det var längesen jag träffade Johan, Richards lillebror, nu. Herregud. Han var så liten när jag och Richard blev tillsammans. Nu är han en vuxen man. Typ. Det är så svårt att tänka sig att han satt i mitt knä på isstadion när vi tittade på Richard när denne spelade hockey. Eller att han kom och la sig mellan mig och Richard i en 90-säng om mornarna. Helt otroligt.
Min duschblandare fick en dödsdom. Det tyckte jag var illa. Det har jag alls ingen lust att ta itu med. Jesus Christ. Jag har ju inte ens fått upp mitt badrumsskåp ännu.
När jag kom hem gick jag direkt till gymmet. Eller.. tjejerna satt på Ströget så jag stack in huvudet där när jag passerade. Jag hade lite ågren inför gymmet, eftersom det gick så tungt i förrgår. Men kondition är inget man får i müslin, det får man kämpa sig till. Och jag har ju gjort det förut. Alltså kan jag göra det igen.
Idag gick det dock mycket lättare. Jag kände inte för att dö en enda gång. Fast min puls var över 180 i princip hela tiden. Jag tränade både längre och tyngre. Så jag är nöjd.
När jag kom hem ringde jag till the plummer Johan. Han kom på stubinen. Det var längesen jag träffade Johan, Richards lillebror, nu. Herregud. Han var så liten när jag och Richard blev tillsammans. Nu är han en vuxen man. Typ. Det är så svårt att tänka sig att han satt i mitt knä på isstadion när vi tittade på Richard när denne spelade hockey. Eller att han kom och la sig mellan mig och Richard i en 90-säng om mornarna. Helt otroligt.
Min duschblandare fick en dödsdom. Det tyckte jag var illa. Det har jag alls ingen lust att ta itu med. Jesus Christ. Jag har ju inte ens fått upp mitt badrumsskåp ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar