Skogsstros

Det har varit värsta sommarvärmen idag. Termometern visade 20.5 grader. Jag hade alldeles för mycket kläder på mig när jag åkte ut till Jula. Det var alla moln och det gråa vädret som lurade mig, tror jag. I våras lurade solen mig att tro att det var varmare än det var. Nu är det alltså tvärtom. Man kan ju tro att jag var född igår.

Anledningen till att jag åkte hemåt var att jag längtade ut. Jag längtade till skogen. Så jag tog mina tofflor och gav mig ut på lite stros. Jag tappade skon tre gånger. Men vad gör väl lite skit och gegga under foten när jag fick frisk skogsluft?

Jag älskar att gå i skogen ute på mossen, nära sjön. Konstigt nog kände jag inte för att bada.

Det här är vårt hästträd. När vi var små låtsades vi att det var en häst.

Jag gick en sväng förbi Ålkistan. På bron där uppe gick tåget till Moholm. Och när jag vände på huvudet gick Davids kor och betade i hagen.

När jag nästan trillat på grund av en pinne och nästan slått ihjäl mig tog jag min pappavas jag hittade förra helgen, gick ut i mammas land och plockade med mig blommor och for till kyrkogården.

Jag plockade givetvis blommor till morfars grav också. De avspelglas i högra hörnet av pappas gravsten. Jaha, och där sitter ju jag också. Som när jag och Svenne tog kort på oss i en navkapsel på Volvomuséet. Och som jag och Andréa gjorde detsamma förra helgen.

Sen åkte jag till mormor. Jag var där i nästa två timmar. Vi satt och pratade om allt. Precis som vi brukar. Jag berättade bland annat om scenen jag ställde till på vårdcentralen i tisdags. Det skrattade hon gott åt.