tisdag 21 september 2010

4 veckor

Vilket busväder det var när jag vaknade imorse. Jag provade att ta på mig skor. Det hade kanske gått. Det gjorde inte så jätteont. Men sen tänkte jag att det kanske är lika bra att vänta någon dag till. Så jag ställde in mig på att frysa och bli blöt om fötterna på vägen till mitt upphämtningsställe.
Men när jag kom ner stod Johanna utanför porten och väntade på mig. Jag slapp gå och bli blöt. Jag blev så jävla glad. Jag höll på att börja gråta. Jag blev helt rörd i hjärtat. Så himla omtänksam hon är.

Idag fyller för övrigt mitt sår 4 veckor. Jag berättade det för tjejerna i bilen på vägen till jobbet imorse. Då hojtade Veronica "Man får lov att gratulera!" från baksätet. Det tyckte jag var roligt. Och så fnissade vi lite.

Titta här! Det ser ju nästan bra ut. Men när Martin såg det igår utbrast han "Vad har du för dåligt läkkött eller?"

Jag tycker att det ser ut som det snart-ish är dags för en löptur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar