Över vattenytan

Hela förra veckan tänkte jag: "bara jag tar mig igenom den här veckan". Den här veckan tänker jag likadant. Jag har näsan precis jämt över vattenytan.

Igår var jag på jobbet till 19.05. Sist att lämna byggnaden. Men jag var tvungen att få klart allt jag kunde till idag när eleverna kom. Jag tänkte jag skulle hunnit hem innan Sixten gick och la sig, men det gjorde jag inte. Det kändes inte alls bra, men sen tänkte jag på det här med att sätta saker och ting i proportion och då kändes det bättre.

Jag duschade lite snabbt och sen satte jag mig och fortsatte jobba till klockan var över 22. Till ögonen stod i kors, kan man säga.

Jag förde ett fasa oväsen när jag gick till sängs, i hopp om att Six skulle vakna. Men han sov som en stock. Det slutade med att jag, trots mina principer, la över honom till mig så jag fick snussa in mig i hans hals. Såhåå mysigt!

Idag var jag på jobbet 7.20 för att hinna göra det sista och prata ihop mig med min handledarkollega. Vi har knappt hunnit talas vid, utan mailat och sms:at om mottagandet av vår sjua. Det visade sig att vi hade läget under kontroll.

Efter jobbet hade jag tid för vaccination. Egentligen Sixten också, men eftersom han inte varit feberfri i en vecka ville de skjuta lite på hans spruta.

Jag mötte upp Daniel och Sixten i stan efter min spruta och deras inskolning på förskolan. Vi åkte till hamnen och åt varsin glass. Det var precis vad jag behövde.

När vi kom hem satte Daniel på de nya handtagen på garderoberna och jag flyttade ut dem från Sixtens blivande rum till gästrummet. Jag röjde upp och dammsög övervåningen då roboten tagit nedervåningen under dagen. Nu känns det bra i min själ.

Sixten fick sig ett bad och när han somnat satte jag mig åter för att jobba. Där har jag suttit till nu. Jag ska ha lektion 8.20 imorgon. Hoha! Känns märkligt.