Jag sov i gästrummet inatt för att inte vara trött idag, såhär första arbetsdagen. Men jag har väl sällan sovit så dåligt. Jag har hört att Sixten varit ledsen flera gånger. Och imorse sa Daniel att Sixten var jättevarm. När jag bytte blöja på honom - Sixten alltså - hade han 38,7.
Det kändes inte alls roligt att åka till jobbet. Dels i största allmänhet, och dels för att Sixten inte var pigg. Jag kände mig som en skugga, eller ett åskmoln, som drog in över Götene. När jag kommit till jobbet fick jag ett sms av Daniel där det stod att Six hade 39,6 graders feber och att det inte blev någon förskola för honom idag. Såklart inte. Men han har inga andra sjukdomssymptom så det är väl tänderna kan jag tro.
Jag tänkte att åskomolnet skulle blåsa bort, men det har hållit i sig. Hela dagen. Jag kan inte sätta fingret på varför. Jag har tänkt att jag måste skärpa till mig. Men det har inte gått. Jag kan ha snäst åt folk och när mina kollegor frågat hur det känns att vara tillbaka har jag bett dem fråga mig igen om några veckor för att inte säga något jag kommer att ångra.
Dagen har gått väldigt fort och det var naturligtvis trevligt att träffa mina kollegor igen.
Jag ilade hem för att få komma hem till mitt arma barn. Han var så gosig. Och lugn. Han satt stilla i mitt knä i flera timmar. Det har väl inte hänt på ett år.
Imorgon är det en ny dag, och då tar jag nya tag. Nu ska jag gå och krypa ner bredvid mitt lilla element och snossa in mig i hans hals.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar