Krasch

Idag var det så dags för Sixtens första inskolningsdag. Vi började med att leka inomhus. Sixten är inte alls intresserad av de andra barnen utan har fullt upp med att upptäcka och utforska. Efter fruktstunden var det dags att gå ut. Iförd stövlar och regnbyxor gav han sig ut. Och så ivrig och glad sprang han iväg. Inte bra. Han, som knappt kan gå i stövlarna, gjorde en brakvurpa. 

Han kraschade med ansiktet rakt ner i den grusiga asfalten. Jag tänkte "det här händer inte, det här händer inte. Okej, det hände. Det är inte så allvarligt som det ser ut, det är inte så allvarligt som det ser ut. Okej, det är så allvarligt". 

Vilket pådrag det blev. Alla fröknarna rusade dit och vissa var till och med framme innan jag hann dit, och då gick jag precis efter honom. Det är bra jobbat. De hade ju egentligen inte behövt, eftersom jag var där och har ansvaret för Sixten under inskolningen. Det gör mig lite trygg, för något säger mig att de kommer reagera likadant när jag inte är där.

Det ser mycket värre ut i verkligheten än vad det gör på bilden. Jag får ett hugg i magen varje gång jag tittar på honom. Aj, aj, aj.

Efter att vi torkat rent skrapsåren från grus gick vi ut igen. Och då var det som om ingenting hänt. När jag satte ner Sixten på marken sprang han iväg igen, så jag fick ta honom i handen så han inte skulle göra samma sak igen. Och så lekte han och var glad som alltid. Personalen kunde inte förstå. 

Jag tycker att Sixten verkar trivas bra. Han fick syn på en cykel och när han inte kom upp på den själv gick han och hämtade en fröken i handen och fick hjälp upp. Fast jag stod bredvid fröken! 

Vi stannade till och handlade lite på vägen hem, och sedan slocknade Sixten i bilen. Jag kunde bära in honom till sängen utan att han vaknade och så sov han i nästan tre och en halv timme. Jag hann måla insidan på garderobsdörrarna, måla spikhuvuden på lister i hallen nere och köket, beställa en ny telefon och prata med kommunen.

När Sixten vaknat och vi sent omsider ätit middag gick vi ut och gick. Vi gick samma runda som vi brukar göra på morgonen. Bättre sent än aldrig, tänkte jag. Efter promenaden fortsatte vi vara ute en stund. Sedan gick vi in och jag vek tvätt innan Sixten fick sig ett bad och stöp i säng.