Den här veckan har varit en släng jobbig för mig. Jag tycker ju som bekant att det är jobbigt med oreda och på jobbet har det varit allt annat än reda. Det blir ju såklart så när man ska flytta in i en ny skola, men ändå. Något som stressat upp mig i linningen är att jag varit så beroende av andra för att komma i ordning. Jag stressar inte upp mig när jag kan styra upp och få kontroll över situationen själv, men när det ligger i händerna på andra - då trivs jag ej.
Jag och Mattan har i alla fall skrattat oss halvt fördärvade åt eländet samtidigt som vi varit nära gråten ett par gånger. Som när vi skulle frakta skärmar till skolan. Maj gaad. Vad vi skrattade.
Som om det inte varit nog med att det varit motigt på jobbet. Jag har känt mig så hemsk som lämnat mitt sjuka barn hemma utan sin mor. Han har ju haft Daniel hemma, men ändå. Sixten och jag är ju Team Lundell. Han har i alla fall piggat på sig, och igår var han så gott som frisk.
Och vad händer då? Han trillade. När jag tröstade honom kände jag att det rann på min arm. Vi fick oss ett blodbad. Det rann blod på min arm, på mitt bröst, jag hade blod i ansiktet. Och Sixten då. Han såg ut som en vampyr i True Blood. Blodet spru-ta-de! Ur munnen på honom.
Jag fick en chock. Tänkte att det inte fick bli blod på våra kläder - för blodfläckar är så svårt att få bort. Så många tankar som flög fram i mitt chockade huvud. Jag tänkte att han bitit av sig tungan. Eller slagit ut tänderna. Eller spräckt läppen. Det var så mycket blod. Jag har egentligen inte ont av det, men det kom ju från Sixten! Det luktade blod. Det var blod på lamp-knappen.
Jag stammade fram till Daniel att "vi måste ringa hundraarton." Han ba: "Va?" Jag tänkte att Sixten var tvungna att sys. Daniel tyckte vi skulle ringa till min syster som är syster, så det gjorde vi. Men jag kunde inte formulera hela meningar i min lilla chock; "Sixten har trillat. Så mycket blod. Blod, överallt", så Danne fick vara den som samtalade.
Efter tips och råd från sjuksköterskan fick vi stopp på blödningen och då fick vi se att det inte var så farligt. Ett jack vid sugblåsan han har.
Idag började jag dagen med en springtur. Det tar sig med min tid. Bästa tiden hittills idag. Efter hälseneinflammationen alltså.
Tänk att jag ska bo här hela mitt liv. Soluppgång över sjön.
Och idag har allt löst sig på jobbet. Jag fick muta vaktmästaren med hallongrottor och fjäska till mig hjälp. Tack Anders, Kenneth, Morgan och Nicke. Och Mathias såklart!
Nu ska jag ta en välförtjänt helg. Jag ska såklart planera lite lektioner inför nästa vecka. Men det är ju bara roligt!
Ps till mig själv. Daniel hittade en fladdermus i Sixtens spjälsäng igår. Och Karin har varit barnvakt idag. Ds till mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar