Kära nån, vilken hemlängtan jag har haft idag. Eller rättare sagt - Sixtenlängtan. Jag som förra veckan tyckte att det gick bättre och bättre att vara Sixtenifrån. Så kom väl helgen och rörde till det, kan jag tro. Jag har nästan inte kunnat göra något annat än att längta hem faktiskt. Och när jag såg att Daniel larmat på huset för att åka och bada på andra sidan gatan höll jag på att skolka från min egen lektion och göra dem sällskap istället.
Men jag har ändå lyckats få massor gjort idag. Alla betyg är satta och införda i systemet, alla sånär som på två bedömningsmatriser är ifyllda och alla utom ett skriftligt omdöme är skrivna. Jag ligger för tillfället i fas. Skönt för min hjärna det.
När jag kom hem var Sixten och Daniel fortfarande och badade så jag hann duscha, äta, diska efter mig, gå till komposten samt plocka in blommor innan de stormade in. Jag kände att det var en sådan måndag att det behövdes måndagsblommor.
Sen dammsög vi nedervåningen, jag tvättade alla ägg, vek en tvätt och lekte med Sissen innan det var dags för honom att bada och krypa till sängs. Eller ja, han går ju faktiskt mer och mer.
Och nu ska jag göra mig klar för att gå och lägga mig jag med. Det var min första tanke när klockan ringde 4.54 imorse: "ikväll ska jag gå och lägga mig samtidigt som Sixten". Ja, det är ju för sent för det. Men nära nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar