Jag kände imorse, när vi var ute och gick, att jag verkligen saknar mina och Sixtens morgonpromenader. Nog för att jag får ett stänk frisk luft när jag är ute och springer mina 5 km varje morgon, men jag chockar igång mig själv och min kropp när jag gör det. Att promenera kändes mycket mer humant på något, kanske inte så underligt, sätt.
När jag duschat och vi ätit frulle åkte vi och hämtade upp mamma för att åka till trädgårdsmästaren. Jag tjuvstartade ju lite igår, men köpte inga amplar. Vilket jag då gjorde idag.
Förra året åkte vi och köpte sommarblommor den 22 maj. Det var fasa varmt och Six var fasa liten.
Tänk så mycket det händer på drygt ett år. Helt sinnesjukt egentligen.
När vi kom hem gick vi och vilade. Jag ligger ju väldigt minus på sömnkontot, vilket är självförvållat då jag frivilligt går upp mer än en timme tidigare än vad jag egentligen måste eftersom jag vill springa innan jobbet. En tuppeluring var så välbehövligt.
När vi sent omsider ätit middag la jag in en tvätt och vek den jag tvättade igår och dammsög hela huset. Det var välbehövligt. Jag hann inte städa toaletterna, för Sixten tappade humöret. Jag får göra det imorgon.
Nu sover Sigge och jag har sjunkit djupt ner i soffan med godispåsen i högsta hugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar