Det var sååå galet nära att jag inte kom upp ur sängen imorse för att ge mig ut på min löprunda. Jag var verkligen trött. Men så ryckte jag upp mig och tog mig ut. Och när jag väl kommit ut så ångrar jag mig ju inte. Och vilken morgon! Så skönt och fint.
I onsdags kväll provade jag kläder att ha på skolavslutningen till klockan var över 22. Jag rev ut i princip allt jag hade i garderoberna och fick lite smått panik när jag inte hittade något att ha på mig. Eller ja, jag hittade inget som satt bra vill säga. Så igår efter jobbet stannade jag till hos Lena och lånade med mig ett par klänningar hem för att prova. När Daniel hjälpte mig att dra upp dragkedjan sa jag att "får du igen klänningen är det fan otroligt", eftersom den var i storlek 36. Aldrig någonsin i hela mitt liv har jag fått på mig en klänning i den storleken. Lätt som en plätt drog han upp med kommentaren "den är ju till och med stor". Fatta vilken grej!
Så idag var det en historisk dag. Jag bar en klänning i storlek 36. Och tack Lena, som blev räddaren i min klädnöd.
Skolavslutningen var fin och stämningsfull som sig bör. Och jag blev både överraskad och överlycklig när jag fick fina blommor av mina elever. Gullungar!
När jag kom hem bytte jag om och gick ut tillsammans med mina killar. Sixten och jag lekte och myste medan Daniel grejade i trädgården.
Sedan tände vi grillen och åt utomhus för första gången i år.
När vi ätit fortsatte Daniel medan jag och Sixten röjde upp i köket innan vi duschade av oss. Och sedan hände det som aldrig hänt förut - jag somnade när jag nattade Sixten. Och inte nog med det. Jag somnade före honom. Så pass trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar