Sömnlös

Nu är det snart en timme sedan jag vaknade av att Daniel tvärsatte sig upp i sängen och skrek: Är han kvar här än, den jäveln?!
Man kan ju bli rädd för mindre. Jag undrar vad han drömde. Säkert att han jobbade på krogen. Jag fann mig inte riktigt i situationen och glömde fråga.

När jag svarade honom natten till igår, när han pratade i sömnen, slutade det med att han sa assur att "om du ska vara sådär dryg är det ingen idé att vi pratar med varandra" och så vände han mig ryggen. Och jag var inte alls dryg. Lika bra att hålla tyst.

Näe. Jag borde somna om. Men det är stört omöjligt. Jag har varit på toa, druckit vatten, vänt på täcket, kollat Facebook, rullat tummarna, läst bloggar och nu bloggat själv. Nu gör jag ett seriöst försök till.


- Posted using BlogPress from my iPhone