I onsdags sa Daniel att i och med inskolningen kanske det kunde vara dags att byta ut jeansen mot mysbyxor. Han menade, att nu har vi ju ändå träffats ett tag och jag har ju aldrig byxor utan pantalonger och klänning. Han menade att det är ju ganska skönt att ha mysbyxor, så kanske vi kunde gå ner på stan på lördag och införskaffa ett par.
- Jaha! Jaha! Nu börjas det. Nu börjar vardagen! utbrast jag.
Jag är livrädd för vardagen. Det går åt helskotta när det blir vardag, är min tanke.
- Och snart kommer jag väl sluta raka benen också! fortsatte jag.
Under torsdagen började jag få dåligt samvete. Så i fredags gick jag ner på stan och köpte ett par till honom. Inslagna och allt. En inofficiell inflyttningspresent.
Och här står han så. I vårt kök. I sina mysbyxor. Och gör äppelpaj.
- Jaha! Jaha! Nu börjas det. Nu börjar vardagen! utbrast jag.
Jag är livrädd för vardagen. Det går åt helskotta när det blir vardag, är min tanke.
- Och snart kommer jag väl sluta raka benen också! fortsatte jag.
Under torsdagen började jag få dåligt samvete. Så i fredags gick jag ner på stan och köpte ett par till honom. Inslagna och allt. En inofficiell inflyttningspresent.
Och här står han så. I vårt kök. I sina mysbyxor. Och gör äppelpaj.
Rätt het är han också. Min karl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar