Jag fattade inget när min klocka ringde 04.35. Det är ju bara Daniels klocka som ringer vid den inhumana tiden. Men sen insåg jag att jag ju faktiskt också skulle gå upp då. Fifan, tänkte jag och skulle skutta upp ur sängen. Bara det att den inte riktigt ville lyda. Träningsvärk hej hej träningsvärk.
Upp kom jag till slut. Vi åt frukost och jag blev lite fnissig när jag insåg att klockan inte ens var 5, när jag insåg att jag tyckte det var mysigt att äta frukost tillsammans medan det fortfarande var mörkt och nästan hela stan sov. Men mest fnissig blev jag när jag insåg att Daniel går upp så tidigt varje morgon. Uschligt.
Jag åkte med Daniel till Skövde där han släppte av mig på stationen. Nu sitter jag på tåget mot Göteborg där jag ska gå på seminarier om de nya kursplanerna i svenska. Jorå såatte.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar