Det första, nej det näst första, jag gjorde när jag kom till jobbet imorse var att gå rakt in i en dörr. Med ögonbrynet först. Det gjorde så sviningt ont så jag visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta. Jag började givetvis skratta. Men jag undrar hur många hjärnceller som dog där och då. Varför gör man så? Varför tror jag att dörren jag precis låste skulle var upplåst?
Jag ska nu gå ut till marsalen och kompensera upp denna förlust genom att äta fisk. Jag ska passa på att ”gå fram”, som man säger här i Götene, för att uträtta några ärenden. Jag vill ha frisk luft och lite sol.
Annars kan jag konstatera att jag än så länge, peppar peppar, är frisk som en nötkärna. Om jag klarar mig undan så ska jag tacka kiwisarna. Jag tror att det är deras förtjänst i så fall.
I eftermiddag ska jag fika med truppen. Det tycker jag ska bli mycket roligt. Det kan nog bli en bra tisdag ändå tillslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar