söndag 28 november 2010

Snöängel

Jag har en tradition. Eller.. jag har många. Men jag har en tradition när det kommit tillräckligt med snö. Förra året skrev jag:

Innan jag gick in gjorde jag snöängel. Det gör jag alltid när det kommit tillräckligt med snö. När jag ligger där på rygg i snön kan jag inte låta bli att dröja mig kvar. Jag ligger där. Alldeles still och tittar upp på himlen. Och så funderar jag över världsliga saker. Innan jag reser mig upp smakar jag lite på snön. Det är ett måste. Som en tvångstanke. Snön smakar barndom, när man var ute och lekte sig svettig och törstig men hade för roligt för att vilja gå in och dricka vatten. Så man åt snö för att släcka törsten. Det var tider det.

Igår var det dags igen.


Svenne smygfotade mig när jag åt snö. Och därmed har vi bildbevis. Sen ställde jag mig upp, slog ut med armarna och ropade "Titta vilken fiiin snöängel!"

Sen gick jag in och gjorde mig i ordning och vi åkte på 50-års kalas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar