Alla Helgons Dag

Vart flyr jag när livet är lite tungrott? Hem till Jula Mosse. Jula Mosse är min fristad. Det är som om skit och elände inte följer med dit. Jag vet inte om det beror på att all trygghet finns där. Det spelar i vilket fall som helst ingen roll vad det beror på. Huvudsaken är att det är så. Och så är det.

Jag och mamma tillbringade en lång stund pratandes vid köksbordet innan vi fixidonade var och en på sitt håll. Mamma städade och putsade fönster, medan jag färgade håret och målade tånaglarna. Idag ror jag mina projekt i hamn. Jag har alltså inte hårfärgen kvar i håret och jag har inte heller bara en fot med naglar målade, utan två. Storartat om jag får säga det själv. Och det får jag.

Sen åkte vi till mormor. Evigheter sedan jag var där. Igen. Skämmes ta mig fan! Igen. Sen åkte vi till kyrkogården. Det är så fint nu med alla tända ljus. Det är Alla Helgons dag. Och vi tänker på alla som har gått bort. Töntigt, tycker jag. Jag tänker varje dag.

Nu kommer snart Camilla och Ananthi flygandes in genom dörren. Vi ska dricka vin och slänga ett öga på Adam Tensta. Jag har frågat om lov. Jag fick klartecken. Men jag dricker vin och slänger ett öga som om någonting hänt. Eftersom någonting hänt.