Jag har gått in i mitt pre-christmas-mode. Julen gör mig glad. Idag sa en elev:
- Anna, jag kan inte jobba när det känns såhär.
- Hur då? Bubbligt i hela kroppen för att det snart är jul?
Så var det tydligen inte. Alla kanske inte känner som jag. Men hur kan man inte? Titta på den fina snön!
Och på tal om den fina snön. Imorse när jag gick in från parkeringen till jobbet höll jag på att halka omkull. Det var så satans nära. Jag var nere i spagat och vände. Som om inte det var nog.
Jag viftade så med armarna att jag drämde väskan, som hängde i armvecket, i huvudet på mig själv. Fatta vad jag måste viftat med armarna. Väskan var full med böcker och därför väldigt tung. Det gjorde så jävla ont. Jag trodde jag skulle bli medvetslös. Herre. Gud.
Detta hände precis utanför hemkunskapssalen, så jag tänkte att nu står de väl där inne och skrattar åt mig. Men som tur var hade ingen lektion där och då. Istället kom jag att tänka på vad roligt det måste sett ut, så jag började asgarva i min ensamhet.
- Anna, jag kan inte jobba när det känns såhär.
- Hur då? Bubbligt i hela kroppen för att det snart är jul?
Så var det tydligen inte. Alla kanske inte känner som jag. Men hur kan man inte? Titta på den fina snön!
Och på tal om den fina snön. Imorse när jag gick in från parkeringen till jobbet höll jag på att halka omkull. Det var så satans nära. Jag var nere i spagat och vände. Som om inte det var nog.
Jag viftade så med armarna att jag drämde väskan, som hängde i armvecket, i huvudet på mig själv. Fatta vad jag måste viftat med armarna. Väskan var full med böcker och därför väldigt tung. Det gjorde så jävla ont. Jag trodde jag skulle bli medvetslös. Herre. Gud.
Detta hände precis utanför hemkunskapssalen, så jag tänkte att nu står de väl där inne och skrattar åt mig. Men som tur var hade ingen lektion där och då. Istället kom jag att tänka på vad roligt det måste sett ut, så jag började asgarva i min ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar