Grattis x 2

Följande konversationer har precis ägt rum:

- Ah, det är David. Du hade ringt.
- Ja! JA MÅ HAN LEVA, JA MÅ HAN LEVA!! Grattis på födelsedagen!
- Nu har du ringt fel. Det är inte jag som fyller år idag. Det är ju pappa.
- Nähä. Det är det ju inte.
- Jo, han fyller idag. Och jag fyller 24:e.
- Näääe?
- Jo.
- Men..
- Du får ringa dit och sjunga istället.
- Men jag.. Jaha. Jag ringer på onsdag då. Och då ska jag sjunga ännu bättre.
- Ja, gör det.


- Bengt.
- Hej, det är Anna. GRATTIS på födelsedagen!
- Men nu har du ringt fel. Jag fyller inte år. Det är ju David.
- Mäh! Jag pratade ju precis med honom och han sa samma sak! Jag sjöng ju som en tok.
- Hahaha! Då lurade han dig.
- Du kanske lurar mig.
- Nej. Jag fyller den 24:e.
- Men va.. Seriöst! Vem skämtar med mig?
- Jadu.. vem är det nu då som fyller år idag?
- Jamen...
- Mohahaha!

Vi pratade en stund och dividerade fram och tillbaka. Det slutade med att jag sökte på Eniro. Där stod det att Bengt fyller år 4 februari. Jag blev inte klok. Jag sökte istället på David. Där stod det att han fyller år 22:e.

- Bengt. Nu lägger vi på. Jag ska ringa och skälla på David. Jävla unge. Jag ringer igen på onsdag.
- Hahaha! Ja, gör det.

David skrattade gott åt att jag är lättlurad och godtrogen. Han ska inte få någon födelsedagspresent. Det är han inte värd. Jag menar.. hur kommer man ens på tanken?