Inför Fars Dag

Jag har funderat lite på det här med Fars Dag. Förr om åren firade vi alltid tillsammans; mormor och morfar, vår familj och min morbrors familj. Nu är både pappa och morfar borta, och därmed har även traditionen dött lite för varje år.

Jag gillar inte när saker dör. Vare sig personer eller traditioner. Mamma kommer inte hem och tanken på att jag ska sitta här själv gav mig panik. Visst, jag och mina syskon skulle ju kunna träffas men det kändes inte helt bra.

Så imorse ringde jag till min morbror. Jag tänkte att de kommer ju i alla fall fira honom. Min tanke från början var att snika mig in på deras eftermiddagsfika, men de hade inget planerat vad han visste, utan han utsåg istället mig till den som skulle ordna med allt. Så det har jag gjort.

Jag har ringt till mormor och bjudit med henne, jag har beställt tårtor och jag har skickat följande sms till mina syskon:

Mina kära syskon.
Svenne, förlåt att jag åt upp halva din kaka. Jag
kunde inte med att ta hela, så det fick bli
halva. Karin, tråkigt att din bil är cp.
Nu till mitt ärende. Jag tycker det är tråkigt
att vi inte har någon pappa, men vill ändå
fira. Så jag har styrt upp en söndagsfika i
Rättaregården kl 15. Kan ni komma med?
Puss och kram

Svenne svarade följande:

Helvete vad störd du är.
Nu kan jag inte sluta skratta. Jag undrar
dock varför vi inte firar pappa samtidigt
som david och bengt. ? Kram

Svenne tänker alltså på pappas födelsedag i detta sms, och tror att det är det jag vill fira. Men vi redde ut det. Jag förstår dock inte vad han inte kan sluta skratta åt.

Jag väntar fortfarande på svar från Karin.